Virtuella världar

För så där 10-15 år sedan var jag en riktigt inbiten SIMS spelare. Jag spelade SIMS varje dag och byggde hus, skapade familjer osv. När jag sedan fick barn fanns det ingen tid till spelandet och det hela ebbade ut. När jag nu går in och kör Second Life känner jag igen känslan jag hade när jag spelade SIMs. Man kan inte få nog av att testa, utforska och undersöka alla de olika platserna och allt runt omkring. Skillnaden är att i Second Life finns det nästintill inga begränsningar! Därför skulle Second Life vara ett utmärkt alternativ eller komplement till traditionellt lärande. Men då krävs det en lärare som är väl insatt i det hela som kan guida eleverna. Det måste finnas klara och tydliga syften med användandet så det inte bara blir en kul grej för eleverna. Och det krävs pigga fräscha datorer med bra grafikkort vilket inte är helt vanligt ute på skolorna idag. Om 10 år kanske vi är där vad det gäller kompetens och teknik. Men för skolor som nischat sig med IKT i undervisningen som t.ex. Quest to Learn i New York är förmodligen Second Life ett effektivt verktyg. Enligt Katie Salen, ED, utgår Quest to learn från elevernas digitala kompetens och använder den i undervisningen för att möta alla elevers inlärningsstilar. Lärarna har hög IKT-kompetens och skolan har rätt utrustning för att möta detta!